Långpass med stopp

Här sitter jag nu med onda höfter och ny hårfärg. Kommer skvätta av åsynen av mig själv i spegeln några gånger tills jag vant mig. Tillbaka till blont efter brunt sen början av december, känns helt rätt! Och höfterna är ju självklart från löpningen. Tråkigt att det är kroppen som säger stopp när konditionen känns väldigt bra. Där hade jag orkat många kilometer till men 21,6 blev det idag. Faktiskt mitt distansrekord på asfalt, slog det förra med ca 500 meter. 2 h och 6 min, så tempo på 5.51 per kilometer. Lite snabbare än vi tänkt oss men det blir lätt så när jag och Marieh springer tillsammans. Vi triggar varandra. Oftast bra men inte när vi vill hålla ner tempot.

Efter ca 13 km var det dags för fikastopp. Pressbyrån vid universitetet fick det bli eftersom vi ändå var däruppe och kutade runt. Eftersom jag är lite smått hemma på området tog jag täten genom bostadsområdet och skulle guida oss dit. Med mitt dåliga (läs: obefintligt) lokalsinne så hade jag snart tappat bort mig själv men chansade lite hit och dit och vi kom faktiskt fram. Erkände dock inte för Marieh att jag varit lite vilsen förrän vi såg pressbyrån framför oss. En munk med nougatfyllning och nötkross på gick väldigt snabbt ner och vi var snart iväg på resten av rundan. Ser lite fram emot första rundan utan att behöva halka runt eller hoppa över vattenpölar (trampa ner i iskallt vatten är ännu värre). Men den är nog snart här!

Bjuder på en bild som inte alls har med saken att göra!