Inledde gårdagen med att försova mig, vilket faktiskt bara hänt ungefär två gånger tidigare i mitt liv. Vilken tur att vi skulle åka bil och inte hade några tågtider att passa! Hann ju inte äta någon frukost så den gick jag ta när vi mellanlandade för att hämta upp pappa.
Att ta sig från lägenheten där vi parkerat bilen till slottsskogen var inte särskilt svårt men det var desto mer krångligt att hitta nummerlappsutdelningen och inlämningen av väskor. Så otroligt mycket folk överallt men till slut hittade jag några skyltar att följa. Kön för att hämta ut nummerlappen var otroligt lång men det gick väldigt fort, vilket man inte kan säga om toakön. Där började jag bli lite stressad eftersom jag inte var helt säker på vart starten fick ifrån eller hur man hittade till rätt startgrupp. Fick dock hjälp av en annan ensam själ och stod snart och tittade på när startgrupperna innan mig löpte iväg och hann stretcha lite innan det var min tur. Smet in i min startgrupp och hamnade nästan längst fram. Vi kom dock fram till startlinjen så sent så vi fick knappt en minut uppvärmning av sats innan startskottet ljöd.
Första sträckan var rätt trist att springa, inne i slottsskogen och det var ganska backigt. Kom ut i ett bostadsområde och då blev det genast mindre trångt och mer folk som stod och hejade. Hade faktiskt väntat mig att få slita ont men kroppen kändes pigg och flåset var bra ända fram till slutet av avenyn, vid ca 17 km, och då började det bli lite jobbigt. Fördelen med att springa med klocka är ju självklart att jag hade så bra koll på hur jag låg till i tid och kunde dra ner en bit för att samla energi.
På slutet smalnade banan av ganska rejält och det blev svårt att ta sig förbi dem som var riktigt trötta. Tyckte så synd om en kille som blev ledd in i vårdtältet vid 20 km, det måste vara himla tufft att tvingas bryta med endast 1 km kvar.
Upploppet var nog det bästa med hela resan. Eftersom jag inte visste hur banan såg ut hade jag inte vågat gå ut för hårt utan hade ganska mycket ork kvar till en ordentlig spurt. Satt massor av folk på läktarna och hejade, det gjorde också sitt till! Nästan skämmigt att jag kvar tröttare efter målgång i vårruset med sina ynka 5 km än efter en halvmara. Men vädret var ganska optimalt, med lite blåst och stackmoln. Otroligt nöjd med min tid på 01:54:35. Målet var ju under 2 h och hade ju en ganska god marginal. Pappa fick mina mellantider sms:ade till sig under loppet och om jag minns rätt var de ungefär 5 km på 25 min, 10 km på 53 min och 15 km på 1:21h.
Idag är jag väldigt stum i vaderna där även all träningsvärk sitter. Väldigt förvånad över att jag inte känner något alls i höfter eller knän, en glad överraskning. Ut på en långsam promenad med Nelson nu innan det blir en tidig kväll. Imorgon måste jag få en tid på vårdcentralen för att kolla upp min arm. Den är ganska oanvändbar och jag vaknar på nätterna av att det värker och pulserar. Inte bra, inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar