Mitt hjärta Nelson

Efter en helvetesdag på jobbet och en lunch som bestod av en halv burk keso (!) fick jag äntligen hoppa in i bilen och bege mig mot något som jag väntat länge på! Hämta min älskade hund Nelson som ska vara hemma hos mig nu i en vecka. Jag fick av olika anledningar lämna honom hos uppfödaren i oktober förra året och har hälsat på ett par gånger sedan dess. Han är fortfarande min hund men bor på obestämd tid borta, vilket just nu är bäst för både honom och mig. Men ÅH vad underbart att ha honom här igen!


Nelson är en welsh corgi pembroke som fyller två år till midsommar. Världens underbaraste hund! Alltid glad, pigg på allt och gudomligt snäll. Busig kan han vara men han gör allt med glimten i ögat. Har haft med honom ute på nedvarvningen på löparrundor ett par gånger men det är lite svårt. Han vill gärna tvärstanna och lukta överallt, hanhund som han är. Fungerar bäst om han kan få vara lös, då riskerar jag ialla fall inte att han drar omkull mig. Skenet bedrar verkligen med corgis. Dom ser inte mycket ut för världen med sina korta ben men orkar hur mycket som helst och är supersnabba
!
Den här veckan får träningen ligga lite vid sidan av för Nelsons skull. Det kommer nog bli ungefär ett pass om dagen, kanske två någon gång men istället ger vi ju oss ut på massor av promenader och bus i snön! Just nu ligger herrn helt utslagen på golvet och sover djupt men imorgon är han säkerligen redo för nya upptåg!

Något annat väldigt roligt just nu är att Nelson inom en vecka ska bli pappa. En av uppfödarens tikar löpte och hon hade funderingar på honom men inte hunnit tänka klart eller prata med mig än, när Nelson tog saken i egna händer. En tjuvparning alltså men jag är väldigt förväntansfull! Tog några kort på tiken idag och det ser ut som hon har svalt en fotboll. Hon har svårt att gå och att andas när hon ligger ner så vi hoppas att hon inte behöver gå tiden ut. Det är inte lätt med en massa valpar i magen när man har så korta ben!

En rejäl mage!